Om likabehandlingen och dess konsekvenser

Rättigheter och skyldigheter skall vara individuella och inte kollektiva.

Annars råder inte likabehandling eller likhet inför lagen. Hänsyn till kollektiv som kön, etnicitet, sexuell läggning eller religion får inte tas.

Denna princip torde alla partier ställa upp på i teorin. I praktiken stöder man så många undantag från den att det inte blir något kvar av den annat än ett lapptäcke.

Tänker på värnandet om etniska minoriteter som romer, judar och samer.

Varför skall de ges särskilda rättigheter?

I samband med kontroversen runt utvisningen av romer från Frankrike talas om byggandet av fler lagliga läger för att undvika illegala sådana.

Men varför alls bygga sådana? Är det av hänsyn till romsk kultur?

I ett samhälle byggt på likabehandling av alla medborgare, så kan man inte ta kulturella hänsyn. Det vill säga, låta en del medborgare slippa vissa skyldigheter och ges särskilda rättigheter på grund av en kollektiv identitet.

Medborgarskapet skall vara den enda gemensamma identiteten. Rent juridiskt.

Varför skall till exempel vissa barn utsättas för en behandling som de flesta slipper?

Jag tänker på omskärelse. Varför skall i vissa fall föräldrarnas önskemål gå före
barnens?

Varför skall man slopa förbudet mot obedövad slakt, för att djuret skall vara vid medvetande under en religiös ritual? Är inte det ovärdigt ett modernt och religiöst neutralt samhälle?

Baksidan av mångkulturen är just upphävandet av principen om likabehandling av alla medborgare.

Det är också baksidan av feminismen. Istället för att kräva total könsneutral behandling, så kräver man könskvotering och accepterar öppen könsdiskriminering mot män på Polishögskolan - med risk för att denna diskriminering sprids till brandkår och militär. Om det inte redan har det ifråga om det så kallade försvaret.

I de flesta arméer med kvinnliga anställda eller värnpliktiga är kvinnor undantagna stridande förband.

Därmed urholkas jämställdhetsideologin och armén har inte blivit ett dugg mer jämställd bara för att man har kvinnliga anställda eller värnpliktiga.

Man vill bara ge sken av det. Fast ingen låter sig luras. Däremot uppstår ett tabu mot att beklaga att kvinnor inte ingår i stridande förband eller särbehandlas på Polishögskolan.

Jag anser att kvinnor skall behandlas som män och män som kvinnor i alla sammanhang.
Annars råder ju ingen jämställdhet i bemärkelsen könsneutralitet.

Vad har hänt med det kritiska tänkandet? Bara för att något låter bra, skall vi inte väga orden och dra ut de logiska konsekvenserna av dem? Om vi gör det, så finner vi att orden inte är avsedda att tolkas bokstavligt och att slentriantänkande gör, att
de flesta inte tänker på konsekvenserna av det de säger sig tro på.

Tag budordet om att det inte spelar någon roll om majoriteten i Sverige är invandrare eller barn till invandrare. Ras finns inte ju, och etnicitet har ingen betydelse och alla kulturer är lika mycket värda.

Men tänk lite längre än näsan räcker. Vad skulle hända om en majoritet invånare i Japan inte tillhörde den nuvarande majoriteten? Vad skulle hända med japansk kultur om man fick en lika stor mångkulturell invandring till Japan som till EU?

Varför skulle japanerna ha större rätt än svenskar att bevara sin kultur?

Eller en annan aspekt. Rätten till ett eget land. Kurderna slåss för ett eget land.
Massor med människor stöder dem. Samma sak med palestinierna och judarna. Alla dessa folk anses ha rätt till en egen stat.

Men den rättigheten tycks inte gälla etniska svenskar. Vi finns inte ens. Däremot finns konstigt nog ett judiskt folk, ett palestinskt folk och ett kurdiskt folk.

Det svenska folket är numera synonymt med svenska medborgare och därmed med människor som själva anser sig tillhöra det kurdiska, det palestinska och det judiska folket, fast de råkar svenskt medborgarskap.

Men vad vore vitsen med en kurdisk stat, om de som ser sig som kurder blev i minoritet i den, på grund av massinvandring av iranier, irakier och turkar?

Vad skulle hända med Israel, om judarna där blev i minoritet och icke-judiska invandrare från när och fjärran - t ex muslimska araber - blev i majoritet?